Katastrof väder

Förstår inte riktigt vart det fina vädret tagit vägen. Strålande sol fram till i söndags, såklart.
Eftersom jag skulle på bal på måndagen.

Trots oerhörd kyla och blåst var det det bästa kvällen någonsin. Tråkigt att det tog slut så fort bara, detta man kämpat för hur länge som helst. Jaja, det var i alla fall lyckat, ända från förfesten till efter-efterfesten. Haha. Roligaste var när vi drog från Madde (förfesten) "Madde, vi åker nu" Detta var alltså en halv timme innan alla andra skulle åka. "Jaha, men vi träffas nere vid resecentrum sen då?" "Nej" "Nähä? Åker ni direkt?" "Ja det gör vi, syns sen" Fatta chocken alla får när jag och frasse står där nere och välkomnar alla. haha. Det var kul :) Vi var alltså värdpar så vi fick den stora äran att hälsa alla välkomna, hålla lite tal och andra småsaker. Var sjukt nervös för talet, som skulle intträffa under förrätten. Så ja, kunde inte äta särskilt mycket. Tänkte att jag skulle lägga upp talet här för er som vill läsa. Som tur var lyckades talet och nu började festen på riktigt. Allt var hur trevligt som hels, maten, bandet och så September såklart. Shit vad vi skrek och dansade. Och allt "VEM VILL GÅ I TREAN NU, ALLA ALLA!" eller "BÄSTA BORDET!!! BÄSTA BORDET!!!"
vi var verkligen bästa bordet också!
Resten av kvällen flöt på och alla hade väldigt väldigt trevligt. Synd när den tog slut, hade inte bangat på att gå nästa måndag också... haha.

Tal:

Godafton mina herrar!

Jag står här ikväll för att jag har fått den stora äran att hålla talet till Mannen. Så killar, NI som är skapelsens nummer ett, lyssna ordentligt och ta åt er av denna hyllning.

Män, dessa fantastiska varelser som aldrig lär sig att fälla ner toaringen, hur många gånger man än säger till dem.

Ni, ni vet själva vilka fantastiska kvaliteter ni besitter. Ni är ena riktiga slitvargar, ni är pålitliga och framförallt, ni ställer alltid upp när det ska mysas.
Åtminstone i sisådär en kvart, innan bästa polaren plötsligt ringer och påminner om fotbollskvällen. ”Ojdå, var det ikväll…” Så tittar han på dig och säger ”Sorry gumman, men jag måste dra”. Och så drar han och där sitter du kvar ensam.
Snällt accepterar vi detta, för vi vet hurdana de blir om de inte får hänga med polarna när de vill…

Fast, vi vet ju också hur de blir OM de får hänga med polarna. De gör precis allt det där vi INTE vill att de ska göra.
De snusar lös snus och skrattar elakt åt människor som går förbi, i tron på att vi inte upptäcker det. Helt enkelt blir dom som förbytta och beter sig som riktiga macho-men.

Men vad gör väl det, när de dagen efter känner sig lite slitna. För tjejer, finns det något så sött och eländigt som en kille sjuk och svag? Då får vi ju faktiskt för en gångs skull chansen att lysa upp hans dag.
Mediciner hit och huskurer dit, allt gör vi för dom små ynkliga liven.
För att sedan inse att vi gjort helt fel, för var är killarna när vi behöver dem som mest? Troligtvis ute med polarna (och gör precis allt det där som vi inte vill att de ska göra.)

Killar är svåra att förstå sig på och en sak jag alltid undrat är varför killars simultan-förmåga är lika med noll. Till exempel, varför kan de inte titta på tv och föra en konversation samtidigt? Antagligen är det någonting hos killarna som fattas, något som bara vi tjejer begåvats med.
Man talar alltid om hur klumpiga killar är, men det är väl inte så konstigt, när de bara kan göra en sak åt gången?

Trots allt detta kan vi inte sluta tycka om er. Ni är helt fantastiska, älskvärda och alldeles alldeles underbara. Ni är som luft, vi kan inte leva utan er. Det är ni som gör oss kvinnor flamsiga, knäppa och lyckliga och det vill vi tacka er för!
Så damer, res er upp.
Skål för dessa fantastiska män!